Jag vaknade natten till måndagen den 1 december med svag men regelbundet återkommande mensvärk, men det var inte värre än att jag kunde slumra hela dagen. Min man, fick jobba hemifrån den dagen men det var ganska lugnt. Sen tilltog det framåt kvällen, men var fortfarande ganska långt mellan värkarna så vid 23-tiden tog jag två alvedon och vi gick och lade oss. Men det gick inget vidare att sova för mig, och vid halv två på natten fick jag panik – skakade i hela kroppen och hackade tänder, men min man fick mig tillbaka in i profylaxandningen, han var jättebra!
Jag låg kvar i sängen med en värmedyna mot nedre delen av magen, smärtan var egentligen bara där och kanske lite grann ut mot ljumskarna. Klockan fem på morgonen ringde vi förlossningen och ville komma in, men då visade det sig att det var fullt. Vi stannade hemma och vänta på att dagpersonalen skulle börja vid 07.30, men dom kunde inte lova att det skulle finnas plats för oss då heller.
Vi valde att stanna hemma, fick rådet att ta ytterligare två alvedon och lägga mig i ett varmt bad. Så det gjorde jag – i två timmar. Min man försökte sova lite på badrumsgolvet samtidigt som han baddade min panna med kalla handdukar och serverade mackor och vatten. Sen ringde vi igen vid halv åtta på morgonen och fick OK på att komma in. Då hade jag rejält ont och i och med att vi fick OK på att komma så var det som att det tilltog ännu värre och när jag skulle ta mig ner till taxin hade jag bara 2 minuter mellan värkarna.
Jag stod på alla fyra i baksätet och den korta resan hemifrån till förlossningen kändes som en evighet (vi fick rött ljus i varenda korsning dessutom). Och när jag kröp ur taxin fick jag första krystimpulsen fast det förstod jag inte riktigt då. När jag blev undersökt visade det sig att jag redan var öppen 10 cm – vi som trodde att vi skulle tillbringa kanske ytterligare 10 timmar på sjukhuset… Vi blev inskrivna kl 08.10, jag fick två akupunkturnålar och kl 09.56 föddes vår dotter.
Vi var nog lite naiva, plus att profylaxandningen verkligen fungerade bra för oss, för vi förstod inte var i förlossningsförloppet vi befann oss uppenbarligen… vår dotter är helt underbar och vi är tok förälskade i henne båda två.
Tack för all hjälp med akupunkturen, jag är helt säker på att det bidrog till både att hon blev till, och till att förlossningen blev en så fantastisk upplevelse som jag hoppades på.
